Skriver av mig.

Har ni någonsin känt att ni inte orkar med någonting? Har ni någonsin känt att ni bara inte räcker till? För det har jag. Jag har gått igenom väldigt mycket men det har gjort mig till den jag är idag. Jag är den Melissa som alltid är glad, som inte sminkar sig, som inte klär som alla andra och så fort jag är ledsen eller sur så märker alla i min omkrets det direkt. Oftast så spelar jag bättre än jag egentligen mår men det är endast för att inte sätta stor tyngd på alla andra och för att jag klarar mig själv. Jag har alltid klarat mig själv och det kommer förevigt att vara så. När jag genomgick den absolut svåraste tidpunkten i mitt liv så var det jag själv som fanns för mig. Inte grät jag ut hos någon förutom framför mig själv i spegeln och frågade vad som är fel på mig. Vad har jag gjort för att få gå igenom det jag gått igenom? Vet ni vad svaret är? Ingenting. Jag umgicks med HELT fel personer som gav mig problem för att slippa det dom åstadkommit. Jag har fått gå igenom så jävla mycket när jag inte gjort ett skit, och det har däremot bara fått mig och inse vem som är äkta och verkligen vill mitt bästa och de som vill tvärtom. De enda jag verkligen har kvar i min sida är tjejerna i skolan, mina bästavänner. Det är dom vännerna som ALDRIG skulle såra mig på det sättet ett visst antal tjejer gjort i mitt förflutna. Jag ser dessa tjejer dagligen och kan faktiskt inte förstå hur dom ens har skam i kroppen, hur dom inte känner sig som största idioterna efter det dom gjort. Den perioden i mitt liv som varit den jobbigaste var inte ens pågrund av mig själv, men som tur är så kämpade jag mig upp igen, och nu är jag på samma plats som förut. Vem sa att jag inte skulle klara av det? Så innan ni dömmer mig ta en rundtur i mina skor, gå igenom allt jag gått igenom och därefter kan du börja med att be om ursäkt för att ha dömt mig innan du lärt känna mig.

Tar förmodligen bort inlägget när jag känner för det.


Kommentarer
Postat av: Valentina

Känner igen mig i det du skrivit, har själv haft det väldigt svårt och kämpar än idag. Kram!

2012-03-25 @ 13:36:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0