melissabkb

Innan du dömer mig, ta på dig mina skor, gå på samma gator som jag gått på. Bearbeta förlusten av människor jag har förlorat. Orka med alla känslor och alla händelser jag erfarit. Snubbla på alla stenar jag snubblat på, torka alla tårar som faller. Res dig alltid upp igen, alltid.. Och välj precis samma väg som jag gjorde.

- Efter allt detta, kan du döma mig eller mitt liv.

Är så tacksam att ni fortsätter och läser min blogg och kommenterar, det betyder massor. Har haft mina skäl till varför jag inte bloggat, men nu är jag igång igen, det lovar jag! Har haft en period i mitt liv då jag tänkt, tänkt en hel del om allt och alla under tre dagar nu och jag vill be om ursäkt för dom jag varit otrevlig emot men jag är inte på världens bästa humör, men det har mest gått ut över tjejerna i klassen, förlåt mina änglar! Som igår när Zuzanna frågade hur det gick för mig så jag var sjukt stressad så jag bad henne gå ifrån direkt, och så puttade jag henne.. Sorry! Alla har vi dåliga dagar ibland, och det har jag typ aldrig, men när jag väl får det är det kvar i flera dagar. Stå ut, snart är allt normalt igen ♥

Förlåt tjejer, jag älskar er allihop! Julia kom till skolan nu :( ♥

Underbara klass♥

Att vara tonåring är svårt. Det är förjävligt svårt. Vi går igenom tårar, skratt, dåliga och bra minnen. Vi får stå ut med folk som hatar oss utan att ens veta vem du är, folk som kollar snett på en för att man inte ser ut som alla andra, och skitsnack är vardagen, men skillnaden är att det är som en visklek. Det börjar att man säger en grej till en person man litar på, sen berättar den personen det fast lite annorlunda till någon den litar på, och till slut så vet alla om någonting som bara är sant till en viss del. Det är speciellt mycket skitsnack i Haninge, platsen där skitsnack är en vardag, 13 åringar står med mer smink än mig och röker utanför centrum. Alla går vi igenom stunder då vi verkligen inte orkar mer, men då har man oftast en vän som man kallar "bästavän" och det är just då den personen orkar för dig, men vad händer om man inte har sin bästavän kvar? Vad händer när den personen ger upp dig, precis som du gav upp dig själv? Är det då man ska sitta hemma och lyssna på "sofijah" eller någonting liknanade, dvs, deppmusik och gråta floder? Vi alla har haft jobbigt en eller annan gång, men skillnaden är att vissa berättar och visar medans andra låtsas som ingenting, sätter på det där falska leendet och skrattar för att visa alla att det inte är någonting fel alls. Det här är vår vardag, det här är vad vi tvingas gå igenom. Ibland förstår jag själv inte hur jag orkar.